Well, it is kind of uppenbart.
Nu när vädret har börjat bli kallare och jag varit den naiva människa jag ibland är, så har jag gått och dragit på mig en förkyldning. Näsan rinner och jag hostar ganska ofta. Visst jag håller fast vid att jag vill att hösten ska komma, men jag vill också att jag ska kunna klara av lite kyla, vilket jag inte gör.
hjärtat har bara spökat ca två gånger sen mitt senaste inlägg och jag har inte haft chans att prova PEF mätaren än.
Fast det ska jag göra i dag. Ska nämligen på dans lektion.
Före och efter träningen ska jag blåsa i min balongpump!
Let's see how this goes.
måndag 30 augusti 2010
tisdag 24 augusti 2010
Första gula lövet
Latexen drar sig tätare om min hud.
Så, astma provning i dag. Hade ganska svårt att hålla nere frukosten på morgonen men annars hade jag en okej morgon.
Jag och min Mor kom in på vårdcentralen klockan elva i dag. Sköterskan tog emot oss ganska snabbt därpå och sen förkarade hon vad jag skulle göra.
Ta ett ganska brett plaströr med en sensor i och blåsa i de. Sätt de mellan tänderna och stäng med läpparna. Andas in och ut normal två gånger. Ta sen ett stort andetag och andas ut med kraft så snabbt och länge du kan.
Detta fick jag upprepa fyra gånger medans kurvor visade sig på datorskärmen framför. Sedan fick jag andas in luftrörs-vidgande medicin, vilket var grovt obehagligt eftersom jag har en sorts "fobi" för att ta in eller ta ut saker ur min kropp. Då jag andades in kunde jag känna saker som kom ner i luftrören och de fick jag att inte vela fortsätta. Men jag lyckades tillslut.
Nu fick vi vänta i 15 minuter för att medicinen skulle verka. "..Om du börjar skaka så oroa dig inte, det är fullt normalt" Sade S.S sköterskan då jag gick ut. Och vad gjorde jag sen? jo jag skakade och hjärtat slog snabbt och hårt åter igen. Jag satt som om jag hade sprungit ett maraton lopp i min stol med den tionde volymen av Vampire Knight i handen.
Jag sade inget till Mor eftersom jag vet att inget av orden ur hennes mun skulle hjälpa. Genom många års erfarenhet.
Efter de 15 minuterna fick jag upprepa samma steg med de plastiga röret tre gånger. Jag kände ingen skillnad generellt så jag anade det sköterskan skulle säga. "Genom de kurvor jag ser här på skärmen har du bara fem procents skillnad, vilket är normalt, så vi kan fastställa att du inte har astma"
Dett avar både tröstande och förtvivlande. Visst jag är glad att jag inte är asmatisk, men nu måste jag gå igenom fler prover för att ta reda på vad som är fel på mig. Denna resan kommer bli lång och jobbig. Det känner jag redan nu.
Vi fortsatte diskutera möjligheter och jag blev presenterad av PEF - mätaren. Den ser ut så här:
Nu fick vi vänta i 15 minuter för att medicinen skulle verka. "..Om du börjar skaka så oroa dig inte, det är fullt normalt" Sade S.S sköterskan då jag gick ut. Och vad gjorde jag sen? jo jag skakade och hjärtat slog snabbt och hårt åter igen. Jag satt som om jag hade sprungit ett maraton lopp i min stol med den tionde volymen av Vampire Knight i handen.
Jag sade inget till Mor eftersom jag vet att inget av orden ur hennes mun skulle hjälpa. Genom många års erfarenhet.
Efter de 15 minuterna fick jag upprepa samma steg med de plastiga röret tre gånger. Jag kände ingen skillnad generellt så jag anade det sköterskan skulle säga. "Genom de kurvor jag ser här på skärmen har du bara fem procents skillnad, vilket är normalt, så vi kan fastställa att du inte har astma"
Dett avar både tröstande och förtvivlande. Visst jag är glad att jag inte är asmatisk, men nu måste jag gå igenom fler prover för att ta reda på vad som är fel på mig. Denna resan kommer bli lång och jobbig. Det känner jag redan nu.
Vi fortsatte diskutera möjligheter och jag blev presenterad av PEF - mätaren. Den ser ut så här:
Detta innebär då att jag måste vänta ytterligare dag, veckor kanske månader innan jag fattar vad som är fel på mig. Detta är inte fullt så uppmuntrande.
Men måste jag så måste jag. Dagen kommer då jag kommer säga "AHA!" och alla mina problem kommer bli förklarade. Eller inte.
För att gå lite off-topic.
När vi kom ut ur vårdcentralens byggnad kom det en våg av kyla, underbart höst kyla. Jag stannade upp och lät vinden kyla ner mig. En djup suck. Jag stängde jacken helt och började gå bredvid min mors sida.
Det finns ingen årstid eller väder som jag älskar mer än höst regn. Eller kanske inte de dagar med regn. Men de dagar då det är kallt, riktigt kallt och blåsigt. Så där uppfriskande kallt. Då man kan ta på sig de tjocka jackorna som ger ett tryggt tryck mot kroppen. De långa halsdukarna som man virar FLERA hundra varv om halsen och allt de där. Jag älskar de verkligen. Jag blir lugn och glad.
Så det var inte bara hemskt i dag. Det var ganska okej faktiskt. För jag känner mig hyfsat positiv nu.
Ytterligare ett myrsteg på denna motorväg. Ses därframme?
måndag 23 augusti 2010
Ett nytt andetag
Hej och välkommen till en titt under latexen.
Jag tänker inte riktigt presentera mig. Ni kommer lära känna mig med tiden.
När det kommer till mat har jag alltid haft stor aptit. Jag kanske inte äter mycket varierad kost men jag äter det jag gillar och nöjer mig med det. Jag har nästan alltid tagit ganska stora potioner och alltid småätit mellan de stora måltiderna.
Dock har jag, på senare tid, ätit allt mindre. Det började för något år sedan, då jag kom in i tonåren. Då slutade jag ta andra potioner. Det var några få reaktioner från mina nära. Några månader senare slutade jag äta upp allt på tallriken. Detta hade ingen effekt på min omgivning.
Så enda sedan dess har jag ätit mindre än jag har som barn, och detta kanske inte är konstigt enligt andra eftersom barn växer upp och behovet av energi kanske varierar. Men detta var en stor ändring för mig.
Och sen kom det värsta.
Den senaste veckan har varit som en snabb transformering för min kropp. Feber, sömnbrist och andningssvårigheter har påverkat både kropp och psyke. Jag har inte spytt, fasten jag velat många gånger pga illamående, men ändå har min magsäck krympt eller liknande. I vanliga fall brukar jag kunna äta en Big Mac, en chesseburgare, alla pommes samt mina bordsgrannars med och dricka en stor cola. Men nu klarar jag bara av att äta halva burgaren och några få pommes. Vad hände?
Jag tänker inte riktigt presentera mig. Ni kommer lära känna mig med tiden.
När det kommer till mat har jag alltid haft stor aptit. Jag kanske inte äter mycket varierad kost men jag äter det jag gillar och nöjer mig med det. Jag har nästan alltid tagit ganska stora potioner och alltid småätit mellan de stora måltiderna.
Dock har jag, på senare tid, ätit allt mindre. Det började för något år sedan, då jag kom in i tonåren. Då slutade jag ta andra potioner. Det var några få reaktioner från mina nära. Några månader senare slutade jag äta upp allt på tallriken. Detta hade ingen effekt på min omgivning.
Så enda sedan dess har jag ätit mindre än jag har som barn, och detta kanske inte är konstigt enligt andra eftersom barn växer upp och behovet av energi kanske varierar. Men detta var en stor ändring för mig.
Och sen kom det värsta.
Den senaste veckan har varit som en snabb transformering för min kropp. Feber, sömnbrist och andningssvårigheter har påverkat både kropp och psyke. Jag har inte spytt, fasten jag velat många gånger pga illamående, men ändå har min magsäck krympt eller liknande. I vanliga fall brukar jag kunna äta en Big Mac, en chesseburgare, alla pommes samt mina bordsgrannars med och dricka en stor cola. Men nu klarar jag bara av att äta halva burgaren och några få pommes. Vad hände?
"...panikattacker eller astma..." // HM
Hans slutsats förvånade mig lite fast ändå inte. Jag har alltid misstänk att mina andningsproblem har varit hjärt- och kärl-relaterat, men tanken på astma har aldrig slagit mig. Då Dr. sade detta fick jag reda på att min mor har haft astma problem igenom många år. Detta stärker då chanserna att jag har astma själv.
Då vi faststält detta fick jag gå till en sköterska som skulle ta mitt blod för prov. Detta väcker verkligen hemska minnen för mig som jag förträngt sedan länge. Jag tyckte mors hand hårt då jag kände nålen tränga in i min hud och ta den röda vätskan ut ur mina ådror.
[Obehagligt indeed]Och imorgon ska jag göra ytterligare ett prov då jag ska blåsa i en maskin somkan läsa av om jag har astma eller inte.
Denna diagnos kommer verkligen ändra hela mitt liv. Alla val vi gör i livet påverkar resten av tiden vi lever i.Så ett faktum om migsjälv på papper kommer göra stor skillnad.
Morgondagen är inte skrämmande.
Bara ett nytt äventyr, ett nytt andetag.Med astmabesvär eller inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)