Första gula lövet

Latexen drar sig tätare om min hud.

Så, astma provning i dag. Hade ganska svårt att hålla nere frukosten på morgonen men annars hade jag en okej morgon.

Jag och min Mor kom in på vårdcentralen klockan elva i dag. Sköterskan tog emot oss ganska snabbt därpå och sen förkarade hon vad jag skulle göra. 

 Ta ett ganska brett plaströr med en sensor i och blåsa i de. Sätt de mellan tänderna och stäng med läpparna. Andas in och ut normal två gånger. Ta sen ett stort andetag och andas ut med kraft så snabbt och länge du kan.

Detta fick jag upprepa fyra gånger medans kurvor visade sig på datorskärmen framför. Sedan fick jag andas in luftrörs-vidgande medicin, vilket var grovt obehagligt eftersom jag har en sorts "fobi" för att ta in eller ta ut saker ur min kropp. Då jag andades in kunde jag känna saker som kom ner i luftrören och de fick jag att inte vela fortsätta. Men jag lyckades tillslut.

Nu fick vi vänta i 15 minuter för att medicinen skulle verka. "..Om du börjar skaka så oroa dig inte, det är fullt normalt" Sade S.S sköterskan då jag gick ut. Och vad gjorde jag sen? jo jag skakade och hjärtat slog snabbt och hårt åter igen. Jag satt som om jag hade sprungit ett maraton lopp i min stol med den tionde volymen av Vampire Knight i handen.

Jag sade inget till Mor eftersom jag vet att inget av orden ur hennes mun skulle hjälpa. Genom många års erfarenhet.

Efter de 15 minuterna fick jag upprepa samma steg med de plastiga röret tre gånger. Jag kände ingen skillnad generellt så jag anade det sköterskan skulle säga. "Genom de kurvor jag ser här på skärmen har du bara fem procents skillnad, vilket är normalt, så vi kan fastställa att du inte har astma"

Dett avar både tröstande och förtvivlande. Visst jag är glad att jag inte är asmatisk, men nu måste jag gå igenom fler prover för att ta reda på vad som är fel på mig. Denna resan kommer bli lång och jobbig. Det känner jag redan nu.

Vi fortsatte diskutera möjligheter och jag blev presenterad av PEF - mätaren. Den ser ut så här:

Jag ska göra typ samma sak som tidigare. Och sen antekna resultatet. Detta ska utföras vid andningsnöd, innan och efter träning.

Detta innebär då att jag måste vänta ytterligare dag, veckor kanske månader innan jag fattar vad som är fel på mig. Detta är inte fullt så uppmuntrande.

Men måste jag så måste jag. Dagen kommer då jag kommer säga "AHA!" och alla mina problem kommer bli förklarade. Eller inte.



För att gå lite off-topic.

När vi kom ut ur vårdcentralens byggnad kom det en våg av kyla, underbart höst kyla. Jag stannade upp och lät vinden kyla ner mig. En djup suck. Jag stängde jacken helt och började gå bredvid min mors sida.

Det finns ingen årstid eller väder som jag älskar mer än höst regn. Eller kanske inte de dagar med regn. Men de dagar då det är kallt, riktigt kallt och blåsigt. Så där uppfriskande kallt. Då man kan ta på sig de tjocka jackorna som ger ett tryggt tryck mot kroppen. De långa halsdukarna som man virar FLERA hundra varv om halsen och allt de där. Jag älskar de verkligen. Jag blir lugn och glad.

Så det var inte bara hemskt i dag. Det var ganska okej faktiskt. För jag känner mig hyfsat positiv nu.
Ytterligare ett myrsteg på denna motorväg. Ses därframme?