Ett nytt andetag

Hej och välkommen till en titt under latexen.
Jag tänker inte riktigt presentera mig. Ni kommer lära känna mig med tiden.

När det kommer till mat har jag alltid haft stor aptit. Jag kanske inte äter mycket varierad kost men jag äter det jag gillar och nöjer mig med det. Jag har nästan alltid tagit ganska stora potioner och alltid småätit mellan de stora måltiderna.

Dock har jag, på senare tid, ätit allt mindre. Det började för något år sedan, då jag kom in i tonåren. Då slutade jag ta andra potioner. Det var några få reaktioner från mina nära. Några månader senare slutade jag äta upp allt på tallriken. Detta hade ingen effekt på min omgivning.

Så enda sedan dess har jag ätit mindre än jag har som barn, och detta kanske inte är konstigt enligt andra eftersom barn växer upp och behovet av energi kanske varierar. Men detta var en stor ändring för mig.

Och sen kom det värsta.
Den senaste veckan har varit som en snabb transformering för min kropp. Feber, sömnbrist och andningssvårigheter har påverkat både kropp och psyke. Jag har inte spytt, fasten jag velat många gånger pga illamående, men ändå har min magsäck krympt eller liknande. I vanliga fall brukar jag kunna äta en Big Mac, en chesseburgare, alla pommes samt mina bordsgrannars med och dricka en stor cola. Men nu klarar jag bara av att äta halva burgaren och några få pommes. Vad hände?

På grund av denna hemska vecka som jag haft gick jag tillsammans med mina kära Ms till vårdcentralen för att kolla upp vad som är fel på mig. Vi väntade i två tre timmar och när vi väl kom in förklarade jag mina syntom jag upplevt och liknande. Doktorn lyssnade och frågade frågor och anteknade. Det var intressant att se hans små tekningar och slarviga ord som täckte ett mycket använt skrivblocks-blad.
"...panikattacker eller astma..." // HM                     
Hans slutsats förvånade mig lite fast ändå inte. Jag har alltid misstänk att mina andningsproblem har varit hjärt- och kärl-relaterat, men tanken på astma har aldrig slagit mig.       Då Dr. sade detta fick jag reda på att min mor har haft astma problem igenom många år. Detta stärker då chanserna att jag har astma själv.

Då vi faststält detta fick jag gå till en sköterska som skulle ta mitt blod för prov. Detta väcker verkligen hemska minnen för mig som jag förträngt sedan länge. Jag tyckte mors hand hårt då jag kände nålen tränga in i min hud och ta den röda vätskan ut ur mina ådror.

[Obehagligt indeed]Och imorgon ska jag göra ytterligare ett prov då jag ska blåsa i en maskin somkan läsa av om jag har astma eller inte.

Denna diagnos kommer verkligen ändra hela mitt liv. Alla val vi gör i livet påverkar resten av tiden vi lever i.Så ett faktum om migsjälv på papper kommer göra stor skillnad.

Morgondagen är inte skrämmande.

Bara ett nytt äventyr, ett nytt andetag.Med astmabesvär eller inte.