Luftpistoler och hotande sms.



Detta var då klänningen.
Jag kände mig som en Cupcake



OJ SHIT!nu helt plötsligt blev mitt liv jätte händelserikt. Jag är så glad!

(varning, detta kan bli ett LÅNGT inlägg)
För att börja lite enkelt så kan jag berätta att jag var på en Japan High Fasion Utställning i fredags. [nu är det söndag] Det var ganska kul då jag hade min lolita klänning på mig och blev fotad några gånger av random vuxna människor som tyckte vi var fina. Kvällen var väldigt blandad. Först och främst var det inte myckat man kunde göra där så det blev typ att man hänhde på den enorma trappan i entren och träffade människor. Jag lärde känna Matilda och var med Malin, Johanna och max lite mer än jag brukar. Men så klart var Maria där och det kändes bra.


Sen mot kvällen slut satt vi och väntade på Moa som kom Alldeles för sent. Jag satt och kollade mobilen för det var ganska tråkigt att bara vänta, så fick jag ett sms som fick mig att sitta och stirra på mobilens skärm i några minuter. "Vad fan har hänt nu!?" Jag bröt ut i tårar då jag förgäves försökte göra det jag kunde. Det var typiskt att just i dag skulle jag gråta då jag hade mascara som jag inte haft på år och dagar. Jag gick med vått ansikte över till Maria som kramade om mig ochsade att låta det vara till dagen därpå då personen fått tillbaka sitt förnuft. Alla mina vänner hjälpte mig att tänka på annat och resten av kvällen var okej. Men jag och min gäst åkte hem ganska sent eftersom hon inte tyckte om det.

Så det var min fredag. Det kanske inte lät som mycket men jag tyckte allt hela den dagen var fylld med saker som hände. Och under den dagen kände jag att jag växt grovt mycket som person, vilken kändes otroligt bra. Ytterligare en tummen upp!

Sen har vi ju Lördagen.
Jag orkar inte skriva massor om den här dagen. Men dagen började med att min gäst åkte hem och jag gjorde mig iordning. Skulle ut på stan med min kompis Vic men först ett snabbt besök hos frisören.
Nu vet jag att jag måste leva med utväxt i en månad till.

Jag kom fram till Victorias hus och vi gick ut direkt. Det kändes uppfriskande att gå med någon som hade typ samma stil som jag. SmileyFace  Vi gick runt och hittade små saker och gick sen hem för att äta sushi. Vi flummade runt massor men tillslut var jag tvungen att gå

.Jag kom hem, laddade mobilen och gick ut igen. Nu skulle jag följa med Alu och Mikael till Röda sten för att prova en luftpistol. Först ville jag inte prova men dom övertalade mig och jag failade grovt. Men jag var glad ändå, för dom pojkarna är underbara att vara med. Jag har aldrig tråkigt! :)

"är det inte bättre att leva i en drömvärld
än att vakna upp och se att verkligheten
är en mardröm?

Vi sköt vid en grotta/tunnel öppning.
En gammal spraj burk och gamla
filmer och skivor var målet

Då det började mörkna gick vi hem till Alu för att se på film. Jag fick se att Alus rum i stortsätt bestod av en gigantisk säng och jag fick höra några gånger att om jag skulle somna i sängen skulle dom ta väl hand om mig, ja det var bara ett skämt trotts allt. Vi såg på "The book of Eli" och jag vet inte hur många gånger jag somnade under den filmen. Men Alu petade på mig varje gång han såg mig blunda. Vilket var lite mysigt för då kände jag mig "wanted", liksom som om dom verkligen ville ha mig där och umgås. Resten av kvällen/natten var helt underbar. Vi skratta och flummade och dog inne i rummet som inte hade några fönster eller ventelation.

Dock runt ett två tiden somnade Mikael och jag övervägde om jag skulle sova över eller inte. Men jag kändeinte för att vakna tidigt i en lägenhet jag inte kan gå runt i. Så jag gick ut kl två på natten för att gå hem. Med ett leende på läpparna stannade jag utanför dörren och andadesin den svala luften. Himlen var lite molnig mnen jag kunde se några stjärnor. Sen gick jag hem och somnade nästan direkt.

Så nu har ni fått veta mycket om min helg.
Men ni har inte fått veta allt.
För det som försigår i mitt huvud håller jag ofta för mig själv.
Dom där mysiga tankarna som ger mig hopp och orken att fortsätta.

Jag älskar min drömvärld, och tänker leva i den, även om verkligheten och vuxenvärlden försöker ta mig ur den.