fredag 10 september 2010

Nostalgi i blodsår.

Kan latex skära i hud?

Fy fan och farao! Här sitter jag med svartsmink på kinderna efter mina salta tårar som runnit där. Jag har inte varit speciellt deperimerad på de sista månaderna, bara små kvällar jag suttit och gråtit över varierande saker. Men i dag insåg jag att hela mitt liv håller på att vända tillbaka till de gamla. Kärlek borde vara förbjudet i mitt liv, känns det som i alla fall.

Men nu ska jag inte sitt ahär och vara emo (som jag egentligen är just nu, EMO = Emotionell) Men jag ville bara få lite minnen ur igenom mina fingrar.

Jag lyssnade igenom gamla låtar påmin dator och hittade en mapp med "Barlow Girls" Jag klickade in och satte på "Enought" Och det var ett stort misstag. Den låten gjorde jag ett bildspel till till min första och ända äkta kärlek. Jag minns nästan alla bilder osm var med och två tårar föll från mina ögon. Jag förstörde något som var så vackert, hon var den vackraste människan som fanns i mitt liv och JAG och R slet sönder denna ros. Förr har jag aldrig kunnat lyssna på den låten utan att bryta ihop och vela dö, men när låten kom till mitten ungefär kände jag ingenting. Jag kände ingen sorg, eller saknad eller... något, det är en fin låt. Inget mer. Så där fick jag lite uppmuntran.

Maybe I am finaly over her?

Sen klickade jag vidare och kom till "Three Days Grace" ( ett extremt emoband om du frågar mig, jag lyssnade på dom för några år sen och jag tar sällan bort musik) Och låten "Time of Dying" och återigen fick jag nostalgi. En flicka i mitt forna liv, min M kan vi kalla henne. Hon tilldelade denna låt till mig. Som om jag var anledningen till att hon levde vidare. Det visade sig inte funka. Men det sved i hjärtat när jag tänkte på det igen.

Det finns många minnen jag har förträngt igenom tiderna. Mycket skit har hänt. Men nu tycker jag att livet har gått jävligt bra. Jag har börjat ny skola, fått massor med nya vänner och jag gör det jag vill. Är inte fast i något som hindrar mig. Jo kanske lite, men jag försöker vara positiv.

Så, nu vet ni lit emer om mitt förflutna. haha.
Men min framtid ser ljus ut. Jag tror livet är värt att leva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar