The start of the English part!

Hello!
As you can see I have recenty used this as my swedish blog but now I have changed some thing and will use this with English text for now on. And I wont write so much about my life but more..random stuff I think.

So Welcome to what ever this will be~

Se på F**

Haha det visar sig att jag har en blogg på Blogg.se

http://nakenunderlatex.blogg.se/

Ska börja skriva i den på svenska och engelska här. Vi får se hur det slutar. 

Liten hatt men det finns mindre.

I dag var det min lediga dag, men som vanligt spenderade jag den på stadsbiblioteket för att plugga. Dock känner jag att jag inte var till så mycket hjälp då jag och tre andra jobbade på ett grupparbete. En analysering om filmen Troja är historiskt korrekt. Vi kom fram till att hela arbetet kunde bestå av tre ord "FILMEN ÄR FEJK" Vi kunde inte hitta något som var historiskt korrekt i hela filmen. Hoppas fan vi får åtminstånde G på de arbetet.

Efter att vi blev klara gick jag och Emma runt på stan en stund. Först till Rock House och sen Prickig Katt där jag köpte en jätte söt liten hatt.

Det har blivit väldigt popis med Mini-hattar på sistonde. Eller har jag bara inte blivit uppdaterad?

Jag blev introducerad till mini-hattar genom den japanska stilen "Lolita" Där små prydnader ofta klär flickors huvuden. Nu hoppas vi att jag kan använda den här på de sätt jag vill snart. (Med en lång svart klänning och röda läppar)  

Upptäckt! (Discovery)

Okej! Hej!
Nu är det så att jag har märkt en sak. eller några saker som egentligen är samma sak.. ehm ja ni fattar.
Först och främst så har jag märkt att typ alla mina kompisar har bloggar på andra sidor än den här, så jag känner att jag valde fel sida att börja blogga på. Men jag kan ju inte flytta bloggen bara för de, då kommer jag ångra mig sen.

Men sen kommer ju den andra grejen. Igår hade jag väldigt tråkigt väldigt sent på kvällen så jag bläddrade runt på blofspot.com och ehm ja, märkte det uppenbara, Att alla andra bloggar på den här sidan är på engelska!

Detta känns åter igen lite mobbat att jag kommer helt random och skriver på svenska medans resten av alla på sidan skriver på engelska, så då kom jag på, jag kan ju skriva inläggen på både svenska och engelska, eller är det en för jobbig ide?

Tror inte jag kommer palla det... Hmmm...
Hur ska jag göra?

No more Devilsdotter

Hmm... jag visste faktiskt inte att man kunde ta bort hotmail-konton, men nu har jag gjort det. Tagit bort min gamla mail och flyttat allt från den mailen till min nya. Det känns på ett sätt väldigt bra. Fast det var ganska svårt att klicka på "Avsluta Konto" knappen -sad face-  Men nu slipper jag vimlet i alla fall!

För övrigt är livet som en berg-o-dal bana men jag försöker vara positiv.

Nyhet: CHRISTOFFER, också kallad Shaiku, kommer hit efter att jag varit på Taste of Chaos. Det kommer bli NICE!

Markolio orkar inte mer.

"Jag orkar inte mer
Vill inte vara kvar!"

Gamla löjliga låtar man brukade lyssna på när man var liten. Nu säger de två meningarna något annat för mig.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Kärlek borde förbjudas i mitt liv. Jag kan inte hantera mina känslor rätt och det går alltid ut över någon. Trotts mina få år vid livet så har jag lärt mig en hel del om hur jag fungerar och vad jag klarar av. Mitt första riktigt förhållande fick mig att växa något enormt som person, De andra två var lite mindre nödvändiga i min personliga utveckling.

Nu verkar det som att jag har fuckat upp allt igen. Jag gör alltid samma misstag, jag kan inte bestämma mig. Det finns flera som jag känner för och som känner för mig. Men jag har inte gett någon av dom ett rakt svar om vad jag vill, för jag vet inte. Alltid när jag har bestämt mig så visar sig någon anledning så jag börjar tänka om. Det tär på mig och snart står jag inte ut er. Jag minns inte hur jag tog mig ur det här förra gången... Hoppas bara jag gör det snart...

Ett spöke från förr. En upprepning. En saknad.

Åter igen kan jag inte få in latexen, Am I failing?

Nu var det så att jag satt i stadsbiblioteket med min klasskompis, vi skulle egentligen jobba på ett skolarbete men det slutade med att ingen av oss hade någon ork och kollade runt på bdb istället. Vi gick in på en bevakning som hon hade, sen in på hans kompis bdb och helt random kollade runt på hans bilder, då dök det upp en bild på tre personer, varav en var en tjej. "det där är Gaby" sade Emma.

Jag reagerade direkt och frågade om hon haft grönt hår, Emma sade ja. Och jag flippade.

Nu är det så här. För tre år sedan blev jag medlem på sidan http://www.bcmanga.se/ (men den sidan finns inte längre) och lärde känna en vid namn Gaby. Jag tror mitt namn var Deevil vid det tillfället eller något liknande. Vi pratade nästan varje dag och sen visade det sig att hon började finna tycke för mig. Jag minns inte mycket av vad som hände längre men jag minns att jag sade "farväl" istället för "hejdå" en gång och att hon blev jätte sur. Tror inte jag pratat med henne sedan dess.

Och det var tackvare henne som jag blev tillsammans med Astrid. Haha tänka sig att något sådant hemskt skulle leda till något så bra.

Sedan visade det sig att Emma, min klasskompis, hade Gabys msn och senare på dagen fickjag ett sms om att Gaby inte kom ihåg mig.

Jag skyller inte på henne, jag skulle inte heller komma ihåg olycklig kärlek. Men tänk om hon kommer ihåg, men vill inte erkänna det? Ja det är kul då spöken från ens förfluta dyker upp igen. Nu får vi se hur det här utveklar sig.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sen så har det hänt massa annat i dag. Nu ska jag försöka att inte avslöja allt för mycket om migsjälv här i bloggen. Känns ju lite läskigt att skirva ut sitt liv på internet men jag tror inte många läser det här. Vet tre pers som gör det men sen om det är fler vet jag fan.

Men ja, I dag fick jag reda på att ytterligare en person har fallit lite pladask över mig. Visst jag är smikrad och glad och hon är jätte söt och snäll. Men jag känner mig hemsk, för jag vet att när hon ser mitt riktiga jag kommer hon bara dra sig tillbaka...blö jag ogillar detta, har varit med om det för många gånger...
----------------------------------------------------------------------------------------
Menokej nu ska vi vara positiva!
Tror det är 33 dagar kvar tills min Lutfisk Eric kommer hit. Vi kommer ha det så jävla awsome. Fan jag har inte längtat såhär mycket någonsin! Får abstinens och skit! Eric kom hit!

Detta blev ett väldigt konstigt blogg inlägg.
ni får ursäkta. haha jag är bara trött.

Dator ERROR, Fixed up to 98%

Hmm jag undrar hur jag ska få in latex-ämnet i varje inlägg?
NUL: Nu är jag tillbaka!!
Läsare: Oh nej men! vart har du varit!?
NUL: jo det ska jag berätta för dig!
Nu ska ni få veta något mer om mig. Jag gör alltid sönder saker, sen om det är ett papper eller en tv spelar ingen roll. Jag gör omedvetet sönder dom varje gång ändå.

Så nu var det så att jag och min mor har en stationär dator och en bärbar. Först fick jag virus på min bärbara så jagkunde inte använda den, Sen överhettade jag den stationära så den luktar bränt då manhar på den. Så jag levde i en vecka utan dator -oh the horror-

Fast, som den nörd jag är, så kom jag in på internet på mitt PSP (PortablePlayStation) så jag kunde spamma FB (facebook) med saker som "jag har trååååkigt" och "jag vill h amin dator ;__;"

Men nu äntligen har jag fått tillbaka min dator! dock har jag inget ljud och den är extremt seg. Men det kommer fixa sig lite senare hoppas jag~

Det gamla svart håriga jag (Del 1)

Yo! Jag är naken under mitt latex här va! Kanske borde använda lite talk eller något.

"To the point" Jag gick igenom datorn alldeles nyss och såg den här bilden. Den tiden då jag hade mitt svarta hår med långa svarta dreads! Jag lovar mig själv att det kommer bli av igen, någon gång i livet.

Fan va snygg jag var på den tiden LOL

Luftpistoler och hotande sms.



Detta var då klänningen.
Jag kände mig som en Cupcake



OJ SHIT!nu helt plötsligt blev mitt liv jätte händelserikt. Jag är så glad!

(varning, detta kan bli ett LÅNGT inlägg)
För att börja lite enkelt så kan jag berätta att jag var på en Japan High Fasion Utställning i fredags. [nu är det söndag] Det var ganska kul då jag hade min lolita klänning på mig och blev fotad några gånger av random vuxna människor som tyckte vi var fina. Kvällen var väldigt blandad. Först och främst var det inte myckat man kunde göra där så det blev typ att man hänhde på den enorma trappan i entren och träffade människor. Jag lärde känna Matilda och var med Malin, Johanna och max lite mer än jag brukar. Men så klart var Maria där och det kändes bra.


Sen mot kvällen slut satt vi och väntade på Moa som kom Alldeles för sent. Jag satt och kollade mobilen för det var ganska tråkigt att bara vänta, så fick jag ett sms som fick mig att sitta och stirra på mobilens skärm i några minuter. "Vad fan har hänt nu!?" Jag bröt ut i tårar då jag förgäves försökte göra det jag kunde. Det var typiskt att just i dag skulle jag gråta då jag hade mascara som jag inte haft på år och dagar. Jag gick med vått ansikte över till Maria som kramade om mig ochsade att låta det vara till dagen därpå då personen fått tillbaka sitt förnuft. Alla mina vänner hjälpte mig att tänka på annat och resten av kvällen var okej. Men jag och min gäst åkte hem ganska sent eftersom hon inte tyckte om det.

Så det var min fredag. Det kanske inte lät som mycket men jag tyckte allt hela den dagen var fylld med saker som hände. Och under den dagen kände jag att jag växt grovt mycket som person, vilken kändes otroligt bra. Ytterligare en tummen upp!

Sen har vi ju Lördagen.
Jag orkar inte skriva massor om den här dagen. Men dagen började med att min gäst åkte hem och jag gjorde mig iordning. Skulle ut på stan med min kompis Vic men först ett snabbt besök hos frisören.
Nu vet jag att jag måste leva med utväxt i en månad till.

Jag kom fram till Victorias hus och vi gick ut direkt. Det kändes uppfriskande att gå med någon som hade typ samma stil som jag. SmileyFace  Vi gick runt och hittade små saker och gick sen hem för att äta sushi. Vi flummade runt massor men tillslut var jag tvungen att gå

.Jag kom hem, laddade mobilen och gick ut igen. Nu skulle jag följa med Alu och Mikael till Röda sten för att prova en luftpistol. Först ville jag inte prova men dom övertalade mig och jag failade grovt. Men jag var glad ändå, för dom pojkarna är underbara att vara med. Jag har aldrig tråkigt! :)

"är det inte bättre att leva i en drömvärld
än att vakna upp och se att verkligheten
är en mardröm?

Vi sköt vid en grotta/tunnel öppning.
En gammal spraj burk och gamla
filmer och skivor var målet

Då det började mörkna gick vi hem till Alu för att se på film. Jag fick se att Alus rum i stortsätt bestod av en gigantisk säng och jag fick höra några gånger att om jag skulle somna i sängen skulle dom ta väl hand om mig, ja det var bara ett skämt trotts allt. Vi såg på "The book of Eli" och jag vet inte hur många gånger jag somnade under den filmen. Men Alu petade på mig varje gång han såg mig blunda. Vilket var lite mysigt för då kände jag mig "wanted", liksom som om dom verkligen ville ha mig där och umgås. Resten av kvällen/natten var helt underbar. Vi skratta och flummade och dog inne i rummet som inte hade några fönster eller ventelation.

Dock runt ett två tiden somnade Mikael och jag övervägde om jag skulle sova över eller inte. Men jag kändeinte för att vakna tidigt i en lägenhet jag inte kan gå runt i. Så jag gick ut kl två på natten för att gå hem. Med ett leende på läpparna stannade jag utanför dörren och andadesin den svala luften. Himlen var lite molnig mnen jag kunde se några stjärnor. Sen gick jag hem och somnade nästan direkt.

Så nu har ni fått veta mycket om min helg.
Men ni har inte fått veta allt.
För det som försigår i mitt huvud håller jag ofta för mig själv.
Dom där mysiga tankarna som ger mig hopp och orken att fortsätta.

Jag älskar min drömvärld, och tänker leva i den, även om verkligheten och vuxenvärlden försöker ta mig ur den.

Nostalgi i blodsår.

Kan latex skära i hud?

Fy fan och farao! Här sitter jag med svartsmink på kinderna efter mina salta tårar som runnit där. Jag har inte varit speciellt deperimerad på de sista månaderna, bara små kvällar jag suttit och gråtit över varierande saker. Men i dag insåg jag att hela mitt liv håller på att vända tillbaka till de gamla. Kärlek borde vara förbjudet i mitt liv, känns det som i alla fall.

Men nu ska jag inte sitt ahär och vara emo (som jag egentligen är just nu, EMO = Emotionell) Men jag ville bara få lite minnen ur igenom mina fingrar.

Jag lyssnade igenom gamla låtar påmin dator och hittade en mapp med "Barlow Girls" Jag klickade in och satte på "Enought" Och det var ett stort misstag. Den låten gjorde jag ett bildspel till till min första och ända äkta kärlek. Jag minns nästan alla bilder osm var med och två tårar föll från mina ögon. Jag förstörde något som var så vackert, hon var den vackraste människan som fanns i mitt liv och JAG och R slet sönder denna ros. Förr har jag aldrig kunnat lyssna på den låten utan att bryta ihop och vela dö, men när låten kom till mitten ungefär kände jag ingenting. Jag kände ingen sorg, eller saknad eller... något, det är en fin låt. Inget mer. Så där fick jag lite uppmuntran.

Maybe I am finaly over her?

Sen klickade jag vidare och kom till "Three Days Grace" ( ett extremt emoband om du frågar mig, jag lyssnade på dom för några år sen och jag tar sällan bort musik) Och låten "Time of Dying" och återigen fick jag nostalgi. En flicka i mitt forna liv, min M kan vi kalla henne. Hon tilldelade denna låt till mig. Som om jag var anledningen till att hon levde vidare. Det visade sig inte funka. Men det sved i hjärtat när jag tänkte på det igen.

Det finns många minnen jag har förträngt igenom tiderna. Mycket skit har hänt. Men nu tycker jag att livet har gått jävligt bra. Jag har börjat ny skola, fått massor med nya vänner och jag gör det jag vill. Är inte fast i något som hindrar mig. Jo kanske lite, men jag försöker vara positiv.

Så, nu vet ni lit emer om mitt förflutna. haha.
Men min framtid ser ljus ut. Jag tror livet är värt att leva.

Bio-toalettens fängelse kö.

Hmm undra om latex smakar gott..~ -mums-
Snart är min förkylning över. Har bara en lite rinnande näsa kvar. Detta känns ändå inte super bra.

Pga. tidiga dagar i skolan på sistonde måste jag gå upp klockan sex varje morgon. Och jag har inte lätt att somna om nätterna så det slutar oftast med att jag somnar runt 12. Och för att vara ärlig, min kropp är som ett spädbarn, jag känne rmig utvilad efter ca 10 timmar, inte åtta som vanliga tonåringar. Och eftersom jag sover runt sex timmar varje natt är jag grovt trött varje gång jag kommer hem från skolan. Detta påverkar mitt humör också. Till det sämre.

Men några roliga saker som hände i dag var att efter lunchen gick jag och mina vänner i klassen in i bio-byggnaden i närheten av skolan för att kolla vilka filmer som var aktuella. Då passade jag på att gå in i flickornas rum.

Där inne var det en lång kö framför de sju dörrar som lädde till de små båsen. Det fanns en spegel parallelt till kön. Eftersom jag är lite som en katt, jag blir lätt uttråkad [jag hörde det uttrycket från en vän till mig, har använt det sen dess] så vaggade jag fram och tillbaka och tittade i spegel på de andra människorna. VArje gång någon lämnade ett bås gick nästa person in snabbt som satan. och kön flyttade sig framåt. Då jag tittade framåt och såg hur alla stela medelålderskvinnor vaggade framför mig fick jag intrycket av en fängelsekö.

Du vet en sådan där då alla fångarna är kedjade till varandra mellan armar och fötter. Det var ganska kompiskt att det såg ut så tyckte jag -fniss-

Sen när jag stod tvåa i kön och kunde inte se i spegeln längre, lutandes mot väggen, började den rosa klädda rynktankten prata med mig. "Va fint du har matchat håret med tjocktröjan"

Dett areagerade jag ganska starkt på och han skrattade lite innan jag svarade. "Nej men tack"
Rynktanten: "Matchar du alltid håret med kläderna?" "oh ja nästan" "oh så du färgar håret varje dag!?" "nej nej jag har typ samma tjocktröja på mig varje dag"

Vad tror du gumman lilla. att jag går upp tisigt för att färga håret efter behov? TÄnkte jag då konversationen fortsatte.

"Jaha ja men dåså" "Fast jag skulle vela, typ ha massa olika peruker"
och sen var det lite mer onödigt prat, och våran fina pratstund avslutades då hon fick ett ledigt bås och hon sade. "oh så det är riktigt färg och inte spray färg?"  Där ser man vad äldre kan kom hårfärger.

Det känns alltid roligt då "vanliga" människor pratar med en, som är lite udda, ute i allmänheten. Och är trevliga. Dock finns det fortfarande människor där ute som dömmer och har fördommar, det har vi alla~ vilket är synd.

Hoppas på en färg-gladare framtid.

Hösten kommer sällan utan sjukdommar.

Well, it is kind of uppenbart.

Nu när vädret har börjat bli kallare och jag varit den naiva människa jag ibland är, så har jag gått och dragit på mig en förkyldning. Näsan rinner och jag hostar ganska ofta. Visst jag håller fast vid att jag vill att hösten ska komma, men jag vill också att jag ska kunna klara av lite kyla, vilket jag inte gör.

hjärtat har bara spökat ca två gånger sen mitt senaste inlägg och jag har inte haft chans att prova PEF mätaren än.

Fast det ska jag göra i dag. Ska nämligen på dans lektion.
Före och efter träningen ska jag blåsa i min balongpump!

Let's see how this goes.

Första gula lövet

Latexen drar sig tätare om min hud.

Så, astma provning i dag. Hade ganska svårt att hålla nere frukosten på morgonen men annars hade jag en okej morgon.

Jag och min Mor kom in på vårdcentralen klockan elva i dag. Sköterskan tog emot oss ganska snabbt därpå och sen förkarade hon vad jag skulle göra. 

 Ta ett ganska brett plaströr med en sensor i och blåsa i de. Sätt de mellan tänderna och stäng med läpparna. Andas in och ut normal två gånger. Ta sen ett stort andetag och andas ut med kraft så snabbt och länge du kan.

Detta fick jag upprepa fyra gånger medans kurvor visade sig på datorskärmen framför. Sedan fick jag andas in luftrörs-vidgande medicin, vilket var grovt obehagligt eftersom jag har en sorts "fobi" för att ta in eller ta ut saker ur min kropp. Då jag andades in kunde jag känna saker som kom ner i luftrören och de fick jag att inte vela fortsätta. Men jag lyckades tillslut.

Nu fick vi vänta i 15 minuter för att medicinen skulle verka. "..Om du börjar skaka så oroa dig inte, det är fullt normalt" Sade S.S sköterskan då jag gick ut. Och vad gjorde jag sen? jo jag skakade och hjärtat slog snabbt och hårt åter igen. Jag satt som om jag hade sprungit ett maraton lopp i min stol med den tionde volymen av Vampire Knight i handen.

Jag sade inget till Mor eftersom jag vet att inget av orden ur hennes mun skulle hjälpa. Genom många års erfarenhet.

Efter de 15 minuterna fick jag upprepa samma steg med de plastiga röret tre gånger. Jag kände ingen skillnad generellt så jag anade det sköterskan skulle säga. "Genom de kurvor jag ser här på skärmen har du bara fem procents skillnad, vilket är normalt, så vi kan fastställa att du inte har astma"

Dett avar både tröstande och förtvivlande. Visst jag är glad att jag inte är asmatisk, men nu måste jag gå igenom fler prover för att ta reda på vad som är fel på mig. Denna resan kommer bli lång och jobbig. Det känner jag redan nu.

Vi fortsatte diskutera möjligheter och jag blev presenterad av PEF - mätaren. Den ser ut så här:

Jag ska göra typ samma sak som tidigare. Och sen antekna resultatet. Detta ska utföras vid andningsnöd, innan och efter träning.

Detta innebär då att jag måste vänta ytterligare dag, veckor kanske månader innan jag fattar vad som är fel på mig. Detta är inte fullt så uppmuntrande.

Men måste jag så måste jag. Dagen kommer då jag kommer säga "AHA!" och alla mina problem kommer bli förklarade. Eller inte.



För att gå lite off-topic.

När vi kom ut ur vårdcentralens byggnad kom det en våg av kyla, underbart höst kyla. Jag stannade upp och lät vinden kyla ner mig. En djup suck. Jag stängde jacken helt och började gå bredvid min mors sida.

Det finns ingen årstid eller väder som jag älskar mer än höst regn. Eller kanske inte de dagar med regn. Men de dagar då det är kallt, riktigt kallt och blåsigt. Så där uppfriskande kallt. Då man kan ta på sig de tjocka jackorna som ger ett tryggt tryck mot kroppen. De långa halsdukarna som man virar FLERA hundra varv om halsen och allt de där. Jag älskar de verkligen. Jag blir lugn och glad.

Så det var inte bara hemskt i dag. Det var ganska okej faktiskt. För jag känner mig hyfsat positiv nu.
Ytterligare ett myrsteg på denna motorväg. Ses därframme?

Ett nytt andetag

Hej och välkommen till en titt under latexen.
Jag tänker inte riktigt presentera mig. Ni kommer lära känna mig med tiden.

När det kommer till mat har jag alltid haft stor aptit. Jag kanske inte äter mycket varierad kost men jag äter det jag gillar och nöjer mig med det. Jag har nästan alltid tagit ganska stora potioner och alltid småätit mellan de stora måltiderna.

Dock har jag, på senare tid, ätit allt mindre. Det började för något år sedan, då jag kom in i tonåren. Då slutade jag ta andra potioner. Det var några få reaktioner från mina nära. Några månader senare slutade jag äta upp allt på tallriken. Detta hade ingen effekt på min omgivning.

Så enda sedan dess har jag ätit mindre än jag har som barn, och detta kanske inte är konstigt enligt andra eftersom barn växer upp och behovet av energi kanske varierar. Men detta var en stor ändring för mig.

Och sen kom det värsta.
Den senaste veckan har varit som en snabb transformering för min kropp. Feber, sömnbrist och andningssvårigheter har påverkat både kropp och psyke. Jag har inte spytt, fasten jag velat många gånger pga illamående, men ändå har min magsäck krympt eller liknande. I vanliga fall brukar jag kunna äta en Big Mac, en chesseburgare, alla pommes samt mina bordsgrannars med och dricka en stor cola. Men nu klarar jag bara av att äta halva burgaren och några få pommes. Vad hände?

På grund av denna hemska vecka som jag haft gick jag tillsammans med mina kära Ms till vårdcentralen för att kolla upp vad som är fel på mig. Vi väntade i två tre timmar och när vi väl kom in förklarade jag mina syntom jag upplevt och liknande. Doktorn lyssnade och frågade frågor och anteknade. Det var intressant att se hans små tekningar och slarviga ord som täckte ett mycket använt skrivblocks-blad.
"...panikattacker eller astma..." // HM                     
Hans slutsats förvånade mig lite fast ändå inte. Jag har alltid misstänk att mina andningsproblem har varit hjärt- och kärl-relaterat, men tanken på astma har aldrig slagit mig.       Då Dr. sade detta fick jag reda på att min mor har haft astma problem igenom många år. Detta stärker då chanserna att jag har astma själv.

Då vi faststält detta fick jag gå till en sköterska som skulle ta mitt blod för prov. Detta väcker verkligen hemska minnen för mig som jag förträngt sedan länge. Jag tyckte mors hand hårt då jag kände nålen tränga in i min hud och ta den röda vätskan ut ur mina ådror.

[Obehagligt indeed]Och imorgon ska jag göra ytterligare ett prov då jag ska blåsa i en maskin somkan läsa av om jag har astma eller inte.

Denna diagnos kommer verkligen ändra hela mitt liv. Alla val vi gör i livet påverkar resten av tiden vi lever i.Så ett faktum om migsjälv på papper kommer göra stor skillnad.

Morgondagen är inte skrämmande.

Bara ett nytt äventyr, ett nytt andetag.Med astmabesvär eller inte.